BloggBoden: Nu börjar livet... efter 50???

Jaha, då blev man 50 till sist. Och i Aten. Det är väl början till slutet, eller hur man nu skall uttrycka sig. Min son sa: Mamma nu är du närmare 100 än noll. Täppas sa: Trött, fet och 50. Nej, jag har ingen kris av något slag. Man är inte äldre än man gör sig. Nu ska det bli andra bullar! Ja, när jag var 44-45 så fick jag tummen loss och började gå och lära mig spela gitarr, som jag önskat hela livet. Man är väl lite trög i starten bara. Nu ska jag ta tag i en sak jag funderat på under en längre tid, att börja blogga. Har egentligen inte läst några bloggar men det är väl som att ha en terapeut, bara att prata av sig. Vet inte hur många som startar sin andra halva av livet med att börja blogga men någon skall väl vara den första att göra det också.

Det här är mitt första inlägg och jag har lovat mig själv att försöka uppdatera bloggen i alla fall två ggr i veckan. Jag vill inte sätta målet för högt och bli besviken om jag inte uppnår det så två ggr/vecka verkar rimligt till att börja med.

Både jag själv och mina vänner tycker att jag borde blogga pga att jag har så mycket synpunkter på allting. Med synpunkter menar de "gnäll" medan jag menar åsikter. Någonstans har jag en lista på åsikter jag tänkt blogga om och den skall jag leta fram till nästa gång.

Den "stora dagen" tillbringades i Aten, då jag egentligen inte ville fira. Vi var nio st, närmast sörjande, och vi åt en utsökt grekisk middag på en liten taverna som ingen människa hade hittat om inte mina grekiska vänner lett mig dit. Till stadsdelen Ambelokipi och "Vlassis", vilken är pappan som driver taverna med hemlagad mat av faster och som serveras av sönerna. Nostimou!

Vi hade skaffat oss en tradition under veckan, att avsluta kvällarna med en drink i en hotellbar. Första kvällen valde vi ett hotell, nära det hotell vi bodde på men vilket saknade hotellbar. Valet visade sig inte vara det bästa men en drink fick vi i alla fall. Tjejen i baren svarade, på min fråga om utifall att hon kunde göra en Marguerita, att hon kunde pröva. Och det gjorde hon... Andra kvällen valde jag ett hotell jag sett på Panepistimiou, som såg sådar lagom lyxigt ut. När vi tittade in så såg baren i bottenvåningen, med pianobar och allt, inte alltför lockande ut men receptionen lät meddela att de också hade en bar på sin "roof garden". När vi kom ut där så visste vi att vi hittat rätt. Helt magnifik utsikt över ett upplyst Akropolis gjorde drinken magisk och vännerna snyggare. Här, på Hotel Titania, ska jag bo nästa gång och det var faktiskt inte så blodigt dyrt som jag trott.

Jag har levt ett tidigare liv i Aten. Det måste jag ha gjort för jag känner mig SÅ hemma här. Stadens buller och smog, människorna och språket. Allt känns så bekant och mysigt. Nu kan det ju bero, till viss del, på att jag varit här säkert 20 ggr tidigare men jag minns faktiskt att jag hade den här känslan redan första gången jag kom hit 1980/81. Fetaosten och kolokithakhian, Kolokotronis och Omonia, solen och alla lösa hundar gör tillsammans att man inte kan låta bli att älska den här staden. Hundrana agerar guider förresten. Tro det, eller ej, men de vet vägen till de största sevärdheterna och leder dig tryggt på rätt spår genom att vänta i varje korsning eller sväng.

"Se Aten, och sedan dö". eller är det Sundbyberg, kanske...? Ja, i vart fall så lever jag fortfarande trots att jag sett Aten väldigt många gånger. Och jag vill se det igen! Ni som "hatar" Aten har nog bara haft det som ett "måste" på väg ut till öarna. Och det säkert mitt i den hetaste sommaren. Nej, ni måste ge staden en chans och april/maj eller sept/okt är bästa tiden för detta. Jag som alltid varit en badkruka föredrar april/maj, när allting blommar och luften ännu känns relativt fräsch. Om man vill bada är dock sep/okt att föredra för i april/maj är vattnet ännu väldigt kallt.

Det verkar ju inte så svårt det här, att blogga. Orden bara rinner ut på skärmen och jag skulle kunna fortsätta men jag stoppar här. Tänk på att det är mitt första inlägg. Jag kommer nog ofta komma tillbaka till Aten i mitt bloggande och har många historier att berätta därifrån, men jag får väl sprida gracerna lite och blogga om mina åsikter (gnäll) också. Jag kommer nog ta upp; Pensionärer i rusningstrafik, egotrippade ungar, parkering och bilkörning, röstlämplighet i radio/tv, parfym och andra odörer i t-banan, toarullens minskade bredd mm, mm... Som ni ser så kan jag nog komma på ett och annat som inte handlar om Aten.

Tack för visat intresse och på återläsande.